lördag 4 maj 2013

Ibland

Ibland vill jag låtsas att jag är nånting mycket bättre, mer fantastiskt än vad jag är. Då kan det hända att jag sätter på mej en basker och målar en masterpiece. Jag vet nog att jag inte blir en artist bara för att jag har basker, det konstatera Tove Jansson också. Men jag leker. Jag dricker rödvin och blir så småningom suddig i kanterna och då har jag total bloggförbud. Därför att jag är helt säker att ingen annan förstår det stora i vad jag åstadkommer då, både i skrift, tankar och på pappret. Och jag är frisk därför att barn är friska så länge som de leker.

En viktig ingrediens en sådan kväll är musiken. Det är musiken som sätter tonen på kvällen. För det mesta hör jag på samma låtar om och om igen. Det är lite melankoli, stora tankar, det är Arja Saijonmaa, Cornelis Vreesvijk(som jag aldrig lär mig att skriva), Lisa Ekdahl.

En favoritsång är Nature Boy. Det är många stora som sjunger den. Lisa Ekdahls tolkning är fin. Men sin pipiga, lilla/stora, känsliga röst får hon mej i extas.
Samtidigt är det här en försenad uppvaktning av Bohemiska Maggie som fyllde jämt för en tid sedan. Grattis.
Jag tror att hon gillar den här sången.


5 kommentarer:

Maggie sa...

Ååh! Vilken fin, känslig röst hon har. Den passar utmärkt för den här sången. Tack för uppvaktningen!

Vad jag känner igen mig i att låtsas, klä sig i "basker" (eller vad det nu kan vara för plagg som transformerar en) och tänka stora tankar och måla därefter. Du inspirerar mig att måla mer :)

Linnéas butik sa...

Det var så lite, roligt att kunna glädja dig.

Lilja's Corner sa...

Den versionen har jag inte hört förr. Va fint! Även om hockeyn på tv gör sitt bästa för att överrösta...
Jag känner också igen mig i det där konstnärliga läget. Det är skönt att fly vardagen lite ibland.

Klara sa...

lisa har då härligt pipiger röst, de skönt att lyssna på henne

Linnéas butik sa...

Lilja´s Corner: Lisa har säkert svårt att överrösta hockeyn ;)

Klara: jo pipig röst är bra i dethär fallet