Jag har gjort det förut, sagt upp mig, men aldrig har det varit så här svårt.
Kommer verkligen att sakna det här jobbet och säkert kommer jag många gånger att ångra mig. Det skulle ju ha varit så enkelt att bara strunta i dessa dumma konstnärsdrömmar.
Men förståndig har man aldrig kunna anklaga mig för. Inte min karl heller för den delen eftersom han står i bakgrunden och hejar på mig.
Gott.
Jag tröstar mig med kanske världens snyggaste matta.
 |
| Matta från Craft Collective. (Foto Craft Collective) |
4 kommentarer:
Åh, jag blev också lite kär i den mattan! Modigt att våga säga upp sig för att följa en dröm. Jag är lite av en fegis med sånt men tankarna finns där och vem vet :)
Hihi det där med dopklänningen som var på vift var helt galet. Först hittade inte mina föräldrar släktklänningen, sen kom den beställda bort med posten. Till sist låg det iaf ett paket i brevlådan - puh!!
Hahaha, stackars dej, som det inte skulle vara tillräckligt med ett dop men ännu en försvunnen dopklänning. Slutet gott allting gott.
gillar mattan, o man lever bara en gång, kan jag lungt säga som e lungt hemma på mammaledighet, men hoppas jag själv får de modet när jag vill gööra mitt ;)
Jo, det är roligt att kasta loss i drömmarna. I verkligheten är det något helt annat.
Skicka en kommentar