Nu är jag ju ingen färdig konstnär så var snälla och bla bla bla....
Jag måste helt enkelt sluta racka ner på mig själv och undervärdera mig själv ifall jag vill bli konstnär. Det finns det säkert alldeles tillräckligt många som gör det i alla fall.
Jag måste tro på det som jag sysslar med för vem annars kommer att kunna göra det? Jag måste sluta tänka på att jag måste sälja tavlor som nån vill köpa. För att måla för att vara nån annan till lags är ingen bra inställning. Det blir fake av det och det vill jag inte.
Ifall nån gillar, fine, ifall nån inte gillar så är det också fine.
Att måla är ett väldigt krävande, tiduppslukande göromål. Att måla i 6 timmar är ingenting. Jag glömmer att äta, jag är inte ens hungrig. Röker, dricker kaffe och plötsligt är klockan 12 och vi skall äta men jag skulle vilja fortsätta att måla.
Härligt att bli uppslukad igen så som jag tidigare har blivit av böcker, trädgårdsarbete, inredning...
Varje kväll när jag somnar ser jag blivande tavlor framför mig, vilka färger. När jag ser människor ser jag skuggor, belysta områden, linjer.... Jag är besatt av människokroppen.
 |
min första oljemålning-ever en liten erotisk grottkvinna blev det |
 |
samma kvinna här men med en längd som på en modern kvinna musen blev för stor och nyckelbenen är konstiga annars ganska bra |
 |
min tredje oljemålning vänstra armen är för klen, den ser helt förtvinad ut Annars är jag nöjd. |
Att måla från fotograferinger är ingenting jag gillar. Men att fota sina konstverk gör felen mycket tydligare. Dessutom kan jag visa dem för er.