Never ending story

Min egna never ending story blir högst sannolikt min död.
Fångade jag ert intresse nu? Kommer ni att fortsätta läsa?

För det är sant. utan att vara desto mer dramatiskt.

Mitt längsta aktiva förhållande är 30 år. När jag var 13 börja jag röka och nu fyller jag snart 44 och röker fortfarande.
Jag har rökt i 30 år, 30 fucking år! Med några korta avbrott när jag har varit gravid. Fast ifall sanningenen skall fram så rökte jag pikulite med min yngsta. Rökte, i smyg för hela världen och skämdes.

Med mina två första barn blev jag nästan helig av mitt tillstånd. Nästan som om jag var befruktad av den heliga anden istället för min karl. Nema problema att sluta röka då.

I alla fall har jag aktivt funderat på att sluta de senaste året. Försökte t o m  en månad och det lyckades inte så värst bra.

Det konstiga med mej är att när jag bestämmer att jag skall sluta, så röker jag som min sista dag vore i morgon. Nu hostar och kraxar jag värre än Rod Stewart och Bonnie Tyler tillsammans. Det stör mig egentligen inte. Det är mer kosmetiskt. Men...

när jag skall riktigt djupa andetag så kan jag liksom inte. Det tar emot nånstans och det skrämmer skiten av mig.
Av min natur är jag så lat som en människa kan vara. Ingenting gör jag före det är absolut nödvändingt, före jag får skämmas eller som i det här fallet före jag kommer att bli allvarligt sjuk.

Nu måste jag sluta. För jag vill ta djupa andetag också i fortsättningen.

Så kanske denhär storyn trots allt tar slut före min död. I alla fall tänker jag försöka det.

Regnet öser ner

Regnet öser ner och jag är ganska trött efter veckoslutets alla festligheter. Gott!

Det är länge sedan jag varit här och inte har jag något vettigt att komma med.

Det är inte klokt hur mycket foton jag har tagit på några månader, säkert tusentals. Hitta dessa:

I huset bor det ett lokomotiv som jag vill sparka ut och istället flyttar jag själv in.
Nära Borgå centrum, lite "pintaremontti" bara och saken skulle vara biff.
Begär jag för mycket?

Här vill jag bo, leva och arbeta. Här skulle jag kunna ha en atelje, i tornet skulle det bo en prinsessa med långt, långt hår.

Jag sa ju att jag är dagen efter och inte riktigt klok. Tur att jag förstår mig själv i alla fall. Ifall inte ni förstår.
Ha det bra.

Krukodlingar

Det är jättefint med en massa krukor på terassen och en massa att vattna. Blommorna i krukorna vissnar genast ifall jag glömmer bort dem, öh.

För mig tar det nog en halv timme varje dag att vattna. Så mycket mera krukor skall jag nog inte ha. Bra att komma ihåg till nästa sommar.

Jag är ingen vän av sommarblommor. Alldeles för mycket pengar att satsa på nånting som bara håller en sommar. Jag har aldrig haft en hängampel, typ petunia. Till min karls stora sorg. Han tycker att det skulle vara så vackert men nånting riktigt pråligt, rikblommande vid vår yttertrappa.

Nå, bra karl reder sig själv så till morsdagen fick "jag" en hängpetunia, ljusröd, helt huge och alldeles förskräckligt vulgär i mitt tycke.

Men jag måste erkänna att jag har också köpt petunia, helt svarta. Tillsammans med rabatteternell blev det fint.
Usch, jag låter som en stilpolis. Vem är jag att säga att svarta petunior är finare än ljusröda?

I alla fall här kommer några av mina krukor:

"Svarta" petunior och rabatteternell
Vilken lössläppt livsglädje

Vänster: just denna dahlia har nog en ingenjör utvecklat. Vilken exakthet i minsta detalj
Höger: oregano och ett bi

En tant pelargon, isop och nån salvia
Snyggt? Tja...
I bakgrunden min flickas margaritha som hon fick när hon gick ut nian.

Månadssmultron i stor kruka
Jag tycker väldigt mycket om.
Tror att den här krukan också får övervintra i potatiskällaren.

vänster: mynta som jag G I L L A R.
mitten en klen och ledsen tomat
Höger: mitt fikonträd planterade tillsammans med kattmynta
Fikonträdet skall nog få ett eget inlägg

p.s det finns ej foton på den ljusröda petunian. Vill ni se den också?

Ett gott skratt förlänger livet

Inte en bild har jag från Stockholm och det enda jag köpte var ett fikonträd.
Äntligen. Jag har önskat mig ett fikonträd säkert hur många dagar, ja hela sommaren.
Den som väntar på något gott väntar alltid för länge :) Jag skall vårda det ömt så att det frodas och är vackert och till glädje i många år framöver.
För visst är fikonträd vackert.

Det som är extra bra med ett fikonträd är att de fäller bladen och kan därför bra övervintras på ett mörkt, frostfritt ställe. En potatiskällare t e x.

Aj, vad jag väntar på att det hastigt skall bli stort och bära frukt. Ifall jag inte har ihjäl det för det. Hmmm.

Bild:usabloggen.se
Visst är fikonfrukten vacker fast jag är inte speciellt förtjust i smaken.

Bild: House of Philia
Jag tycker om när trädet blir spretigt med några tassiga blad på toppen.
Skall foto mitt eget träd bara jag bara planterat om det.

Nå får fikonträdet mig att skratta så mycket att det eventuellt förlänger mitt liv? Nej. Men min syster får mig att skratta hysteriskt.

Jag hade ju inte varken träffat henne eller ens pratat med henne på många, många dagar. Så när vi pratades vid i telefonen så frågar hon hur jag har det.

Det är lite jämna plågor, jag är irriterad på min karl, jag måste städa... bl a bl a bl a. Hennes spontana svar var:
Aj, vad kiva. Vi är i Helsingfors och firar vår brölopsdag. Och nu känns det ännu bättre att vi har det bra just nu.

Hysteriskt roligt, jag blev genast på bättre humör. Alltid roligt att kunna vara till någon nytta. Jag gillar verkligen  såna här svar.

Man tager vad man haver

Ibland blir det bra fast man inte planerat det alls. Man tager vad man inte vet vad man skall göra av det och gräver allt ner. Sätter sig lugnt i stolen och låter saken ha sin gång. Upptäcker till sin förvåning hur snyggt det blev. Hastigt tar man krediten åt sig själv och menar att det blev just som man planerat.

Knallrött-och gult, hur fräckt som helst.

Trevlig helg.

Ett parasoll

Ett parasoll "behöver" vi. Har haft hur många som helst och alla går sönder efter en sommar. Blir fula, bleka, smutsiga och stag går sönder.

Visst är det konstigt att ingenting håller. Det tar så emot att köpa ett nytt parasoll varje sommar. Skulle gärna betala ifall jag visste att det håller. Men såna garantier får man inte these days fast man skulle betala lite mer.

Det finns ett PARASOLL.
Det har varit i mina tankar många år. Fast det är så dyrt. Men ifall det skulle vara hållbart...

Det är så fint att jag nästan får tårar i ögonen. Titta:

Shadylace parasol
Droog
kostar 229 e.
Holländsk design igen.
Det skulle vara Nirvana att sitta under parasollet och betrakta skuggspelet.
Men 229 för ett parasoll ifall det håller bara en sommar är too much,
way too much.
Här kan ni klicka till Droogs hemsida

Semester

Jag har börjat min semester. Vi flyger till Stockholm på veckoslutet och det är ungefär allt vi kommer att göra på semestern. Skönt!
Ner på landet skall vi säkert också vara. Och så förståss det självklara, äta och dricka som små grisar, så att jag går upp i vikt. Att landa efter semestern i verkligheten kan vara ganska tufft. Aj, måst jag liksom vara nykter nu?

Från trädgården kan jag inte ta semester.
Det är mycket arbete bakom denna frodighet.

Life´s a bitch and then you die

Jag kommer ihåg min karl när vi skaffa hund. Hela familjen böna och bad (inklusive jag själv) att vi skulle ta den söta, lilla valpen till vår alldeles egna lilla valp. Alla lova, dyrt och heligt, att sköta hunden.
Han gav klokt med sig den gången med orden:
- kriget är inte förlorat endast detta slag.

Lustigt att han jämför vårt familjeliv med ett krig :)

I alla fall så säger jag motsatsen i mitt lilla privata krig mot sniglarna. Kriget är förlorat för länge sedan men jag ger mig aldrig.

Sniglarnas enda fiende är jag. Jag har stunder då jag vill ge upp men fortsätter.

Jag bara undrar finns det ingen klok professor som kan hitta på typ p-piller åt sniglar så det skulle sluta yngla av sig. P-piller i 25 kg:s påsar, tack, 3 påsar.

Annat trevligt idag då? Jag har slaktat, ursäkta beskurit, ett äppelträd ikväll.

En fin random bild på det.

Såhär fina afrikanska liljor hade jag ifjol, 2 st.
De är döda nu.