måndag 24 juni 2013

Daggros

Rosor i brudbuketten, i sorgebinderiet, på studentfesten, dopet....Rosor är egentligen en blomma som följer med oss hela livet.

Rosor i trädgården är ett annat kapitel. De är sjukdomar (mjöldagg, bladlöss, rosrost, strittar och steklar) man skall kupa, spruta och beskära en viss tidpunkt på ett visst sätt. Med god tur så förfrys den nästa vinter för att den egentligen inte är så härdig.
En prunkande, frodig engelsk tearose finns inte, åtminstone i min värld.

Tack men nej tack, säger jag. Jag har tillräckligt med problem och vill inte frivilligt och med berått mod ha mer problem.

Har jag då inte rosor i min trädgård. Naturligtvis, för jag kan inte leva utan dem.

Jag har valt vildrosor som  t ex rugosa, pimpinella, daggrosor och visst har jag också EN  lite "finare" ros, Madame Plantier heter hon.

Lättskötta är vildrosorna och Madame Plantier får samma "ickeskötsel" som de andra. Ifall hon inte klarar sig med det så klarar hon sig inte resonerar jag. Jag börjar inte krusa.

Rugosan blommar tacksamt hela sommaren med enkla blommor som liknar fjäderlätta näsdukar. Doften sprider sig över hela trädgården, gudomligt. På hösten kommer det feta, oranga nypon som jag binder kransar av.

Daggrosen (Rosa glauca) plantera jag ifjol och den är så fin redan i år. Titta bara:

Tänk nu om några år är det torra äppelträdet översållad av dessa
anspråkslösa, doftande  rosor.
Inte helt fel.

Så här såg den ut i våras



2 kommentarer:

Magnus U sa...

Hej

Vacker som en vildros....

Linnéa sa...

Eller Stenroos :)