lördag 29 juni 2013

Trädgårdsliv

Jag gillar inte slem. På vår gård finns det grodor/paddor. Jag vet inte var gränsen går, när blir en groda en padda?
De är säkert olika djur och har väl ingenting med storleken att göra. Men se det hinner jag aldrig se före jag har skrikande försvunnit.

Jag vet aldrig när vi träffas, jag vill att de skall försvinna. Men jag vet att de finns. När som helst står de där  igen och skrämmer vettet av mig. Skall jag sätta handen där och rensa ogräset? eller sitter den där och stirrar på mej lömskt igen.

Tammetusan, grodorna tror att trädgården är deras och inte min.


Här mellan dessa sköna krukor brukar grodan stå på lur.
Fast jag kan aldrig vara säker.
När som helst kan de byta favvoplats,
motherfucker.


Jättefint miniväxthus. Vaa? Va?
Vågar jag öppna för att kolla?
Där kan finnas vad som helst.
Mother fucker!


3 kommentarer:

Klara sa...

grodor e coola, när man e rikit despe kan man prova lite småhånglas med dom, om dom e prinsar, en mother fucker i lilla växthuset, hos oss bor dom i vårt hushåll

Livet på Nedergård sa...

Haha, vi har lite olika approach till paddor! Jag hoppade till och med ur traktorn för att flytta på en stor padda som annars hade hamnat rakt i slåtterkrossen och blivit mos. Tur att jag råkade se den. :)

Linnéas butik sa...

haha, Klara. Prinsarna är i betraktarens ögon.

Nedergård, våga du verkligen ta i den och lyfta bort den? Det var modigt det skulle jag aldrig våga göra. Jag kan titta på den på tryggt avstånd.