Tills det börjar växa mossa

Jag kan inte hitta laddaren till mitt kamerabatteri. Shit! Så jag kan inte fota och letar genom mina foton och hitta några fina från stugan.

Brukar ni också tala om när nånting är riktigt gammalt att det har börjat växa mossa på det? Det är så fint med mossa. Och jag kommer ihåg en kvinna som beställde stenar med mossa till sin gård och hon nästan förklarades tokig. Jag förstår henne totalt. Finns det nånting vackrare än mossa. Mossan bäddar allt i ett skönt, mjukt täcke.
Inne i mossan händer det saker som jag inte vill veta av. Men som lite fascinerar mig. Det finns mycket mossa vid stugan.

Det finns en bäck som porlar så man blir kissnödig på våren.
Och en sten med mossa.

En stor sten med mossa. I mossan växer det gräs, fetknoppar. En egen liten miniatyrvärld.

En gammal äppelträdsmadame klädd i en mossapäls.
Hon ger små, sura, hårda äpplen.
Mitt hjärta smälter.

Annat trevligt då? Idag har jag hållit liv i mina butiksdrömmar och städat i trädgårdsboden. Ett nytt fönster kom på plats. Min son lyckades söndra det förra. Förbannade unge.
Min dotter målar det och dörren och fönsterfodret skall få en ny färg, mörkgrått eventuellt. Kan ju inte ta foton men nog skall jag väl hitta laddaren. Borde kanske titta i kylskåpet.
Är det så hos er också. Saker bara försvinner och man kan hitta dem på de messt underliga ställen. En gång var mina underbyxor i ugnen. Nå nej nu skojar jag.
Ha det bra.