Never ending story

Min egna never ending story blir högst sannolikt min död.
Fångade jag ert intresse nu? Kommer ni att fortsätta läsa?

För det är sant. utan att vara desto mer dramatiskt.

Mitt längsta aktiva förhållande är 30 år. När jag var 13 börja jag röka och nu fyller jag snart 44 och röker fortfarande.
Jag har rökt i 30 år, 30 fucking år! Med några korta avbrott när jag har varit gravid. Fast ifall sanningenen skall fram så rökte jag pikulite med min yngsta. Rökte, i smyg för hela världen och skämdes.

Med mina två första barn blev jag nästan helig av mitt tillstånd. Nästan som om jag var befruktad av den heliga anden istället för min karl. Nema problema att sluta röka då.

I alla fall har jag aktivt funderat på att sluta de senaste året. Försökte t o m  en månad och det lyckades inte så värst bra.

Det konstiga med mej är att när jag bestämmer att jag skall sluta, så röker jag som min sista dag vore i morgon. Nu hostar och kraxar jag värre än Rod Stewart och Bonnie Tyler tillsammans. Det stör mig egentligen inte. Det är mer kosmetiskt. Men...

när jag skall riktigt djupa andetag så kan jag liksom inte. Det tar emot nånstans och det skrämmer skiten av mig.
Av min natur är jag så lat som en människa kan vara. Ingenting gör jag före det är absolut nödvändingt, före jag får skämmas eller som i det här fallet före jag kommer att bli allvarligt sjuk.

Nu måste jag sluta. För jag vill ta djupa andetag också i fortsättningen.

Så kanske denhär storyn trots allt tar slut före min död. I alla fall tänker jag försöka det.